Efter att ha lämnat Oxford 1925 gjorde sig Byron snabbt ett namn som resenär, författare och kännare av bysantinsk konst. Under sitt korta liv hann han publicera ett tiotal böcker, varav fyra reseskildringar. Han tillhörde, tillsammans med Evelyn Waugh, Graham Greene och Peter Fleming, en generation av författare där resandet var en livsstil.

Vägen till Oxanien är Robert Byrons färgstarka skildring av sin resa 1933-34 på jakt efter den islamska arkitekturens rötter. Han ansåg att den islamska konstens och arkitekturens ursprung låg i den persiska kulturen, och sökandet tog honom genom Orienten till Oxanien i norra Afghanistan där floden Oxus blev resans vändpunkt.
    Byrons lyriska skildringar av natur och konst och hans ofta humoristiska, ibland vassa, människoporträtt gör hans reseskildringar till ett nöje att läsa. Men de är någonting mer än bara reseskildringar. Byrons humanistiska livssyn och starka sympatier och antipatier präglar hans intryck. Hans böcker förmedlar en passionerad och nyfiken upplevelse av konst och kultur från platser som ligger, då som nu, långt från allfarvägen.
    Tack vare att han var en flitig fotograf finns det samtida bilder av platser och människor som han beskrivit. I boken finns två bildark med Byrons egna fotografier från främst Persien och Afghanistan.
    Boken utkom första gången i England 1937 och belönades med Sunday Times guldmedalj till bästa reseskildring.

Pocket
Illustrerad med kartor och författarens egna fotografier
Översättning av Katarina Trodden
ISBN 91-975458-0-5